Titthål England

… är tex när glassbilen kommer till vårt lilla område. Inte så mycket för själva glassens skull, utan för truddelutten den spelar för att signalera sin ankomst; den utgörs nämligen av signaturmelodin för Monte Pythons flygande cirkus. Annat än Hemglass’ träliga tutande…

Uttdrag ur Filippas Nalle Puh-ordbok:

“Bi-pu” = Nalle Puh

“Nenne”= Nasse

“Diddi” = Ditte

“Ho-ho” = Uggla

“Pappa” = Sorken

Idag var det London tur och retur som gällde, då vi behövde ta Edwin till svenska ambassaden för att beställa pass åt honom. Jag är inte särskilt road av att bila in i centrala London, men alternativet – tåg och bussar med två småbarn i en hetsig storstad – lockade ännu mindre, och trots köer och krångel gick det ganska bra.

Efter besöket på ambassaden spatserade vi runt lite på Baker Street (där en viss Sherlock Holmes lär ha bott) och i Regents park som ligger i närheten. Vid vattendragen i parken fanns var det fullt av fåglar, vilket givetvis fick Filippa att gå i spinn; hon sprang runt och försökte fånga dem allihop. När hon ser lite större fåglar (tex gäss) säger hon ”mamma”, och när hon ser mindre fåglar (typ doppingar och kråkor) säger hon ”bebi” med jätteljus stämma. Får nog försöka ta och förklara det där för henne någon gång…

Igår var det årlig inventering på Tyndale House, då alla medlemmar och readers sluter upp för att gå igenom alla böcker i hela biblioteket för att se om något saknas. Det enklaste är att jobba i par, så jag och Christian Askeland (en amerikansk norskättling som också studerar här) bildade team.

Kul att få se lite nya delar av biblioteket än de man vanligtvis rör sig i. Bl.a. hamnade vi på Talmud-hyllorna, och det är fantastiskt hur stor denna judiska kommentar till de hebreiska skrifterna faktiskt är. Och typ hälften av alla böcker på detta område verkar vara skriva eller översatta av samme författare, nämligen en viss Jacob Neusner. Helt otroligt många böcker vi stötte på hade hans namn på ryggen, så jag var bara tvungen att försöka kolla upp hur många böcker han producerat. Enligt Wikipedia rör det sig om ca 900 böcker som han antingen författat, översatt eller varit redaktör för. Hyfsat imponerande…

Efteråt bjöds vi alla på mexikansk lunch, vilket satt fint.

Filippa är inne i en Barbie-period. Hon har ett par Barbie-prinsessor som hon älskar och leker med hela tiden. Dessutom har hon en ”Ken-docka” (manlig Barbie, för er som är oinvigda) som är en blond, ståtlig och vältränad prins.

Idag kom hon gående med Ken-dockan, pekade på den och sa ”pappa”. Sådant måste bara uppmuntras; det blir extra välling ikväll…